Patriarkal feminism på Internationella mansdagen?

Det sägs att det är internationella mansdagen idag och detta nya påfund hälsas med både ris och ros (mest ris verkar det som). Magda Omerspahic och Matilda Andersson som skriver för nyheter24.se är två skribenter som demonstrerar sitt löje genom en serie korta montage med bild och ”tack-för-att” text. Innehållet spänner över skilda ämnen som ”TACK för att ni tjänar mer än oss kvinnor” till ”TACK för att ni ”lilla gummar” oss när ni känner er i underläge”. Artikeln är uppenbarligen inte på allvar menad som ett seriöst ställningstagande i ett pågående samtal utan är väl ute efter att, och här spekulerar jag bara, skapa någon sorts effekt eller provokation.

Jag har den största respekt för människor i knipa. Jag upprörs också till helig (nja, eller åtminstone agnostisk) vrede inför att en kvinna skulle bli antastad, nedvärderad eller nedgraderad av en man. Jag har dock mindre tålamod med svepande generaliseringar av den grad som artikelförfattarna gör sig skyldiga till. Det är förstås slapp argumentation men mer än någonting annat så är det lögn. ”Män” antastar inte kvinnor. ”Män” äcklas inte av amning. ”Män” berättar inte för kvinnor hur de ska klä sig, sminka sig, gå, stå eller vara. Ska man beskylla någon så måste man vara specifik. Ska man bygga ett case så räcker det inte att ironisera från sin kant: man måste vara skarp, rättvis och lyhörd. Artikelförfattarna tickar ingen av de boxarna med sitt ganska omogna utspel.

Patriarkal feminism?
Feminism är en analys, en hermeneutik (tolkningsmodell) som avkodar makt på strukturell nivå. Jag ställer i mångt och mycket upp på en feministisk analys som identifierar ett sätt att ordna samhället utifrån en hierarkisk och tävlingsinriktad struktur. Den strukturen kallar vi i vardagligt tal för patriarkatet och då menar vi en samling praktiker gällande produktion, distribution och maktfördelning. Patriarkatet är ”osynligt” i bemärkelsen vi har varit nedsänkta i denna världs-/människosyn så länge att vi inte kan föreställa oss en värld utan. Här gör feminismen entré med nya friska ögon som identifierar, benämner och utmanar de ställen i systemet som kunde funka på ett häftigare, sjysstare och mer jämlikt sätt. Problemet med artikeln som Omerspahic/Andersson skriver är att den använder sig av alla fula grepp som patriarkatet känner till: ironisera, förminska, generalisera, alienera. Jag vågar påstå att artikeln knappast bidrar till att göra världen vare sig häftigare, sjysstare eller mer jämlik.

Patriarkal feminism?
Jag är en rebell. Jag avskyr att lyda auktoriteter. Jag avskyr blind dogm. Jag avskyr fördomar och generaliseringar. Jag avskyr mobbning. Jag avskyr elakhet. I Omerspahic/Anderssons artikel läser jag in alla dessa komponenter, ja, komponenter som jag kommit att associera med det batteri av härskartekniker som vi kallar patriarkatet. Jag är bestört. Besviken. Förbannad. Jag hade hoppats på någonting häftigt, sjysst (och så vidare) från de som kallar sig feminister. Det finns många sorters män precis som det finns många typer av kvinnor. Det är slappt och ren lögn att generalisera på det sätt som skribenterna gör.

Jag själv är vit man, kulturarbetare, bög, medelklass, universitetsutbildad = en mix av egenskaper som höjer eller sänker min position i det patriarkala pyramidspel som vi kallar Samhället. Så ser samhället ut för de flesta. Vi är inte bara kön. Etnicitet. Social bakgrund. Att se dessa två kvinnor, som själva har en maktposition (de har en utbildning, har erövrat en viss typ av språk, har en kanal för att höras), ägna sig åt lumpen sexism är inte klädsamt.

 I en annan artikel sågas ”mansdagen” av mansforskaren Lars Jalmert. Den internationella mansdagen är onödig och ett påfund av antifeminismer menar han. I don’t know. Grynkorvens, kanelbullens och andra dagar är väl också rätt onödiga kan tyckas men jag hör sällan att någon invänder mot att uppmärksamma dessa. Personligen tänker jag ägna dagen åt att tacka de män jag har i mitt liv för att de är goda bröder, kamrater, älskare. De flesta är goda, hyggliga, starka, generösa, mjuka, känsliga och tänkande människor. Kram till er mina bröder. Men jag antar att det inte är de ”männen” som Omerspahic/Andersson syftar på när de tackar det manliga könet:

1. TACK för att ni fortsätter att tjäna mer än oss kvinnor – och för att det kommer att vara så till och med år 2082

2. TACK för att vi får jobba gratis 66 minuter om dagen

3. TACK för att ni i så stor grad fortsätter att jobba för att sexismen i samhället lever och frodas – vilket är extra tydligt i reklamer

4. TACK för att ni tar er friheter på krogen och kladdar oss på brösten, rumpan och mellan benen

5. TACK för att ni ständigt reproducerar den stereotypa mansrollen som skadar både er och oss

6. TACK för att ni äcklas av att vi ammar offentligt fastän ni själva blivit ammade

7. TACK för att ni kissar offentligt och TACK för att ni alltid, när ni kissar på toaletten, ALLTID träffar toasitsen

8. TACK för att ni ”lilla gummar” oss när ni känner er i underläge

9. TACK för att ni har byggt upp en rädsla hos oss som gör att vi känner oss rädda när vi går hem ensamma

10. TACK för att ni får läkarvård – medan vi får ”goda råd”

11. TACK för att ni försvårar för oss att vilja arbeta med yrken som domineras av män – exempelvis inom spelbranschen

12. TACK för att ni alltid säger åt oss hur vi bör och inte bör bete oss eller hur vi ska klä eller sminka oss

Meanwhile väntar jag på en feministisk debatt som inte nallar ur patriarkatets verktygslåda!
Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Annonser