Jag längtar efter ett land som på allvar firar kunskap och medmänsklighet

Jahaja…
Bloggen Prinsesspartiet skapades dagen efter valet för nästan exakt fyra år sedan. Det har blivit närmare fyra hundra inlägg  genom åren och varje artikel har, på sitt vis, behandlat samtiden och den snårskog av politik och egenintressen som den moderna människan tvingas navigera. Dagen efter det här valet vaknar jag och ser att SD, det parti som var själva orsaken till att bloggen startades, nu har fördubblat sin väljarskara. Jag dunkar huvudet i väggen i en stadig rytm medan alla politiska sidor kör fulspel och finter och rackarspel för att klara upp läget. Det ser rätt låst ut.

Jag konstaterar att politiken verkligen har svikit människorna den här gången, det vittnar Sverigedemokraternas framgångar om. Politiken under de senaste två mandatperioderna (och antagligen mycket tidigare än så) har misslyckats på ett sådant sätt att alla inblandade politiker och partier blivit grundligen marinerade av den skitbomb som brisserat i samband med Pisa-undersökningar och riksdagsval. Detta kapitala misslyckande är väldigt osmickrande för Sverige och jag misstänker att herrarna Reinfeldt/ Borg med hejdukar knappast kommer gå till historien som hjältar. Vårt land har blivit ett hårt land: Sverige har blivit ett land där fler än tidigare är desperata, utslagna, utanför. Vårt land har blivit ett hårt land: Sverige har blivit ett land där fler har fått mer i pengar plånboken och häftigare villor. Och så har vi den krympande gruppen mellan dessa ytterligheter. Ett land där fler har fått det uselt samtidigt som fler har fått det fett? ja, do the math vettja, det är väl uppenbart var problemet ligger?

Sveriges ungdomar läser allt sämre och förstår sin omvärld allt mindre. Sveriges ungdomar erbjuds sämre och färre verktyg för att förstå sig själva och det komplexa sociala kontrakt som är själva kittet i samhället: Solidaritet, välvilja, respekt för varandra. Kanhända senaste årens politiska experiment, det som nu kraschat så styggt, uppmuntrat till tävling och konkurrens på ett sätt som helt och hållet  slår undan varje gest av hygglighet? Alliansens nyliberala projekt har nedmonterat den basala tryggheten som ju faktiskt är själva grunden för ett stabilt samhälle. Dessa politiska giganter har landat i den förvånansvärt korkade slutsatsen att ett land fungerar som ett företag. Man har rakt av försökt applicera marknadens logik på nationalstaten Sverige, och se: befolkningen börjar långsamt fostras genom tv-program och arbetsförmedlings-coacher, genom retorik och påtryckningar till en skara ängsliga och territoriella människor. Mitt. Mitt. MITT. Tack för det Reinfeldt et Al!

Jag längtar efter ett land som på allvar firar kunskap och medmänsklighet: Sveriges ungdomar läser allt sämre och förstår sin omvärld allt mindre. Befolkningen fostras genom politisk uppmuntran till att bli en skara ängsliga och territoriella människor. Satsa nu på skolorna. Satsa på dessa tempel av kunskap och förståelse. Ta hjälp av de sinnliga vetenskaperna, de fria konsterna, kulturen. Gör reklam för kunskapen men inte som ett instrumentellt verktyg för att ”skaffa sig ett jobb” utan som faktor för inre och yttre växande. Utsmycka skolorna med guld, krusiduller, fresker och mosaiker så att alla som träder in där känner kunskapens väldighet och värdighet. Sätt in rosettfönster med periodiska systemet i klassrummen. Res gyllene kupoler med ett stjärnhav av mosaik. Fira kunskapen. Lita på den.

De stora kyrkornas tid är förbi men låt oss idag lägga samma resurser på skolorna som vi tidigare har avsatt för religiösa rum:

church-of-our-savior IMG_0378

Det längtar jag efter.

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Annonser