Du duger fast du är hetero!

Det är snart West Pride här i Göteborg och jag är i full färd med att putsa lackskorna inför den annalkande paraden genom staden. HBTQ personer har fortfarande all anledning att slå på kastruller och tuta i trumpeter på allmän plats, annars riskerar vi att glömmas bort i flödet av heteronormativitet. Samhället är fortfarande anpassat för människor som lever i par-relation med någon av motsatt kön. Det ska vara äktenskap. Det ska vara barn. Man ska följa schemat och inte avvika för mycket om man ska kunna åtnjuta alla medborgerliga privilegier i Sverige.

Ibland känner jag känslan av att vara på besök i samhället. Min relation med en annan man är inte riktigt respekterad som ”på riktigt”. Jag får ibland fortfarande känslan av att det är eran (ni heterosexuella icke-trans-personer) värld och ert samhälle och att jag får vara med på nåder. Det är ingen behaglig känsla. Den är förödande.

Pride betyder stolthet men det handlar inte om arrogans eller uppblåsthet. Den ”stolthet” som åtsyftas innebär en mänsklig rättighet att kunna vila i en otvetydig känsla av att vara omhuldad och perfekt på just det sätt som man är ”skapt”. Pride handlar om att komma samman i vetskapen om att världen tillhör oss hbtq-personer lika mycket som den ägs av alla andra. Vi förde länge en tynande tillvaro i samhällets utkanter eller var undanträngda i skuggorna. Senare blev vi tolererade om än inte direkt firade och välkomna. Nu har samhällsklimatet blivit sådant att vi kan leva relativt fritt och tryggt med den vi älskar och/eller med rätt till en kropp som uttrycker vår inre/sanna könstillhörighet etc etc.

Pride skälls ibland för att vara glättig och ytlig, snuskig och ”osvensk”. Omständigheterna försvåras av att vi inte har några moderna traditioner av folkfest och glättighet och i ett land som toppar listorna för depression och självmord står kanske glittret ut som väldigt osvenskt?

Nu var det inte Pride’s vara eller inte vara jag ville skriva om. Det var dig, du heteronormativa ”CIS-person” (se förklaring nedan) som jag ville tilltala. Jag ska inte fantisera om att ditt liv är en dans på rosor. Jag ska inte antyda att ditt liv varit ett enda frossande i uppskattning från andra eller att du aldrig drabbats av tvivel eller dåligt självförtroende. Som din medmänniska här på vår gemensamma jord så vet jag att livet kan vara tufft. Jag sörjer över de sår och motgångar som knäckt dig och gjort dig illa.

Kära Strejta Cis-person: Jag vet ingenting om din bakgrund… jag vet inte om du också känt ett förtärande utanförskap, ett avstånd till människorna omkring dig.. Jag undrar om du också känt att världen tillhör någon annan och att du bara får titta på och inte delta? Jag undrar om du också mött förakt och hot och våld på daglig basis från vilt främmande människor? Får du också elaka flin och föraktfulla blickar på spårvagnen? Är du också fritt villebråd för höger-extremister? Drabbas du av konstanta tvivel angående din rättighet att leva och hoppas och älska och vara den du är?

Snart är det West Pride här i Göteborg. Då går Transpersoner, fjollor, lesbianer och bissar och tramsor och transor och ditten och datten ut på gator och torg. Vi gör det inte för att synas men för att syna samhället i sömmarna: Det samhälle som du, kära Strejta Cis-person, med självklarhet bidrar till bygget av och ser som ditt. Jag hoppas att du hejar på paraden när den ringlar förbi på din gata. Jag hoppas att du ser att allas våra blickar är riktade mot dig och den privilegierade position som du upptar i själva kärnan av samhället. Jag undrar om du ser att vi granskar dig och undrar om du fattar vad det handlar om: Din tid som ensam uttolkare av vad som är ”normalt” och acceptabelt lider mot sitt slut…

28 maj till 1 juni är det dags för West Pride här i Göteborg. Jag kommer gå i paraden med Prinsesspartiets banderoller i år också. Jag går eftersom bögar fortfarande får stryk på öppen gata. Jag går eftersom transpersoner alltjämt förvägras ett fullgott skydd i lagen och ett värdigt mottagande i vården. Jag går eftersom bi-sexuella fortfarande osynliggörs. Jag går för att andra färger än den vita hudfärgen ska få vara med och leka och älska och bestämma. Jag går också för att du, kära Strejta Cis-person, ska ha rätten att leva ditt liv…

Slutligen vill jag bara få det sagt: alla färger i regnbågen behövs och du duger fast du är hetero!

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

* Cis-Person: person som känner sig som ,och som inte avviker närmvärt från, det kroppsliga könet man är född med samt de traditionella uttryck som förknippas med det.

Annonser

Kommentera artikeln

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s