Gabriella Barks lilla guldkorn av intelligens och skarpsinne…

10291778_10152437310362463_1399841192576655444_nDet handlar om män. Det handlar om fetischism. Det handlar om dumhet:

Jag hickar till och sätter morgonkaffet i halsen när jag snubblar över Gabriella Barks trånande poesi om grottmän och gorillaknull. Skribenten beklagar sig över de menlösa och femininiserade män som tagit sina mer primitiva förfäders plats. I fröken Barks värld är tillväxten av testosteronstinna muskel-macho-mustiga män sorgligt dålig och de dagar då en man kunde slå ihjäl ett vildsvin med en sten i förbifarten är long gone.

”Vi behöver riktiga karlar och män – inga jävla hen”. Rubriken till Gabriella Barks välbesökta krönika kan analyseras som centrallyrik. Jag ska försöka mig på lite amatörpsykologi istället:

  • Vi (det betyder med all sannolik JAG som i Gabriella Bark)
  • behöver (klarar mig inte utan)
  • riktiga (här avslöjar sig fröken Bark som essensialist, hon tror på en inneboende essens utan vilken människor inte är ”riktiga” män eller kvinnor)
  • karlar och män (i fröken Barks fetischifierade värld objektifieras män och görs till projektionsyta för hennes sexualneuroser)
  • och inga jävla hen (det verkar vara provocerande och förvirrande för Bark när män/ människor inte lever upp till hennes förväntningar och behov. Ja, såpass allvarligt att hon måste ta i med ett kraftuttryck)

Som gammelfikus, feminist och tänkare blir jag bestört över att människor tar andras tid i anspråk med en sådan vansinnig och oreflekterad rappakalja som Gabriella Bark levererar. Hon talar om att slå sig för bröstet och vara stolt innan man(nen) grabbar tag i sin (ååååh fräschören när man använder possesiv om sin partner) kvinna och ger henne en riktig omgång med eller utan samtycke.

Bark läxar upp feminismen: Det är ert fel, ni starka kvinnor, att män blir apatiska och håglösa av ert krav på lika lön för lika arbete. Om ni bara ville ”sära på benen och hålla brasan vid liv” så skulle ni få se er man piggna till då gömda testosteron-reserver flödar ut från någon hittills bortglömd och atrofierad körtel. I Gabriellas värld har det gått för långt och tjejer bör nu gemensamt ta ett steg tillbaka och låta de stackars männen träda fram som de storkukade och vrålande alfahannar de är innerst inne.

Det är osmakligt att vara föremål för Gabriella Barks fetischifierande av män. Ja, det är väl för all del samma fenomen som kvinnor har utsatts för världen över i alla tider. Det var inte snyggt då och det är inte snyggt nu och fröken Barks beskrivning av mannen får mig att utsöndra en klibbig kallsvett över att vi inte har kommit längre.

Mer än någonting annat visar Bark med sitt inlägg att feminismen och samtalet om/mellan könen inte har spelat ut sin roll. Vi kan dock glädja oss åt ett faktum: åsikter som Gabriella Barks är levande fossil som snart kommer vara lika utdöda som de Neanderthalsmän hon suktar efter.
Tack för det

Frej von Fähsen zu Lorenzburg

Annonser

En reaktion på ”Gabriella Barks lilla guldkorn av intelligens och skarpsinne…

Kommentera artikeln

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s