En konstnärs försvarstal

Jag är konstnär. Jag har lagt mycket resurser på att skaffa mig utbildning och förkovran. Det har tagit min tid och mina pengar i anspråk och det har inneburit många uppoffringar personligt, socialt och ekonomiskt. Jag är konstnär.

Jag är konstnär. Det krävs disciplin och mod och uthållighet. Somliga uppdragsgivare vill på allvar att jag ska jobba för några hundringar och mat och bärs. Det gör mig förbannad. Måste ju betala hyran trots allt. Jag är konstnär.

Jag är konstnär. Jag har visioner. Ambitioner. Har också en grundmurad känsla för rätt och fel. Vill göra gott i världen. Nytta. Reagerar på det skeva och onda och ointelligenta. Vill protestera. Gör det också. Med konst. Jag är konstnär…

Vad är konst egentligen? Utsmyckning? Underhållning? Sprängstoff? Jag funderar mycket på vilken funktion konsten ska ha i mitt liv och i världen. Hur kan jag legitimera att jag ”får ägna mig åt min hobby” (som så många dumma människor säger) när många andra går till ett jobb de inte gillar? Jag är privilegierad. Utvald. Ja, bokstavligen utvald genom auditions och urvalsprocesser. Jag får vara med. Jag får höra till: Klicken.

Jag ser inte konsten som ett heltidsjobb utan som ett heltidsliv. Alla mina val görs utifrån andra perspektiv än kommersens logik. Jag är ointresserad av att äga hela iphone-serien fram till och med sista modellen. Det var flera år sedan jag handlade konfektionsmode i en stor, och moraliskt ljusskygg, klädbutik. Jag är ointresserad av att delta fullt ut i ett samhälle som prioriterar fel saker. Det finns andra värden. I världen.

Jag har värden. Jag tycker man ska ”bete sig som folk”. Visa omtanke mot medmänniska och med-djur. Ta ansvar för sina egna val. Kan vara smärtsamt. Man måste stå upp för dom utsatta. Inte hålla käften när ondingarna lever rövare. Vill protestera. Gör det också. Med konst. Är trots allt konstnär!

Vi lever i ett land där den högsta kulturpolitikern tycker man ska byta namn på konst/ kultur. Kalla det underhållning. Göra lättillgängligt. Lättsmält. Ingen friktion. Inga krav på tankearbete. Ingen utmaning. Dumt. Konsten skapar problem. Sprickor. I människors världsbild. Självbild. Ruskar om. Tufsar till. Ifrågasätter. Jobbigt! Genom självet förstår jag världen. När världen hotas hotas jag. Måste bevara ordningen. Så som jag känner den. Så som jag förstår den. En ny värld tvingar fram ett nytt jag: Friktion. Sprickor. Jobbigt!

Jag är konstnär. Det jag gör blir konst även om jag inte försöker. Konsten är allt jag kan och allt jag vill. Min karta och mitt landskap samtidigt. Heltidsliv. Utvald….

Frej von Fräähsen zu Lorenzburg

Annonser

Kommentera artikeln

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s